Om Ingmarsspelen

Ingmarsspelen uppförs i autentisk miljö på stranden av Västerdalälven varje sommar i Nås. Det är en dramatisering av Selma Lagerlöfs bok Jerusalem i Dalarne (1901), den första delen som handlar om Nåsbor, som greps av en väckelse och beslöt att utvandra till Jerusalem. Den som ledde väckelsen, Hellgum, har en viktig roll. Mot honom står den unga Ingmar, som blir trogen hemmet och gården men som måste överge sin käresta, Gertrud. Hon står en tid under onda naturkrafters inflytande och vill då hämnas på Ingmar. Men slutligen förlåter hon honom och följer sin tidigare kallelse att resa med till Jerusalem. De själsliga konflikterna i pjäsen framställs med övertygande kraft. Tidigt förstod samtidens konstnärer storheten i Selma Lagerlöfs berättelse. Victor Sjöström och Svensk Filmindustri producerade bl.a. filmer (1918-1925) om dessa sekelskiftsöden från Sverige och Dalarna. Regissören Billie August gör om bedriften för den vita duken och för SVT 1996.

1958/59 dramatiserar Rune Lindström texten till pjäsen Ingmarsspelen. Varje sommar sedan urpremiären den 4 juli 1959 har Ingmarsspelen framförts på den plats i Nås där de verkliga händelserna inträffade i slutet av 1800-talet. Äventyren, dramatiken och grunden till den av Selma Lagerlöfs berömda skildring då 37 Nåsbor under påtryckning av en karismatisk väckelsepredikant bestämmer sig för att lämna allt och utvandra till Jerusalem har resulterat i en sommarteater som uppförts i över 60 år.